Igår tränade jag för Lina Petersdotter för första gången. Hon har en bakgrund inom den akademiska ridkonsten, men mycket fokus ligger på personlig utveckling för både ryttare och häst. Vår introduktionsträff var ett helt igenom underbart möte som även blev startskottet för en spännande resa…
Efter att vi presenterat oss för varandra fick jag och Micko visa upp hur ett vanligt träningspass kan se ut. Lina observerade i tysthet. När vi var klara kom hon ner på ridbanan och berättade vad hon sett och trodde sig kunna hjälpa oss med. Hon kunde med lätthet peka ut mina svårigheter i lägen där många istället skulle ha korrigerat hästen. Fick en andnings- och avslappningsövning som jag först gjorde själv, därefter tillsammans med hästen. Mickos bärighet förändrades genast till det bättre enbart genom att jag blev mer medveten om vad jag själv gjorde.
Hästar speglar det vi gör och är. Det blev väldigt tydligt tack vare Linas förklaringar och känsla för detaljer. Och jag har ärligt talat aldrig tidigare mött en människa som kan se rakt igenom ens själ så som Lina gjorde. Hon var fantastiskt inkännande och förstående! Visste exakt vad hon skulle säga och fråga för att beröra ömma punkter. Träningspasset satte igång många mentala processer hos mig. När jag satt i bilen på väg hem från stallet kom allt ikapp och jag bröt ihop. Kunde inte åka hem, satt i bilen närmare två timmar och grät, funderade, bearbetade, grät lite till. Väl hemma tvärslockande jag, helt mentalt slutkörd. Tror det kommer behövas åtminstone ett par dagars återhämtning efter gårdagens djupdykning.
Lina gjorde mig smärtsamt medveten om att det inte riktigt finns någon som jag verkligen fullt ut kan vara svag inför. Öppen som person, det är jag. Men vanligtvis är det till mig man vänder sig när man behöver någon som är stark, inte tvärtom. Därför blir det gärna att jag besparar mina nära från min egen oro eftersom jag vet att de har egna laster. Så kommer plötsligt den här människan in i mitt liv och säger att det är okej att lägga över allt jobbigt på henne, hon kan ta det, erbjuder till och med stöttning längs vägen. Mer krävdes inte för att allt man hållit tillbaka skulle brista.
Känner mig oerhört tacksam att ha träffat Lina! Vi är fler i stallet som har och vill träna för henne så tanken är att hon regelbundet ska åka ut till vårat stall framöver. Är övertygad om att det kommer bli en otroligt utvecklande, men samtidigt fruktansvärt jobbig resa. Känner mig ändå trygg och redo inför utmaningen att genomgå en ordentlig självrannsakan, göra en personlig utveckling och nå nya höjder i livet! Allt som håller på att hända inom mig efter bara ett tillfälle är helt magiskt.
Om du tror Lina skulle vara rätt för dig och din häst,
så hittar du henne på www.petersdotter.com och Facebook
samt i gruppen Ryttarutveckling.
Spetsade ponnyöron ♥
