Equituna
  • Välkommen!
  • Om Equituna
  • Tjänster
    • Fotografi
    • Privatundervisning
    • Kurser & Utbildning
    • Hästmassage
    • Prislista 2020
  • Kurskalender
  • Blogg
  • Kontakt

Träning

Första galoppen

18 februari, 2016 by Hanna Rattfeldt Leave a Comment

galoppenSpetsade ponnyöron ♥

Det har snart gått 9 månader sedan jag satt på Mickos rygg för första gången. Nu rider vi ut ensamma eller tillsammans med andra en eller ett par gånger i veckan utan några som helst problem. Häromdagen tog vi även våra första galoppsteg tillsammans. Micko gjorde en mjuk övergång från trav, tog ett par samlade språng och stannade lugnt när jag berömde. Fantastiska ponny. Ni skulle ha sett leendet på mina läppar och känt den glädje som brusade upp inuti. Oslagbar känsla.

Travar på perfekt runda volter, bär upp sig fint i alla gångarter, lyssnar lyhört. All förberedelse från marken har verkligen gjort sitt. Har dels den akademiska träningen, dels klickerträningen att tacka för min positivt inställda, fysiskt starka och harmoniskt självsäkra ridponny!

Posted in: Träning Tagged: akademisk ridkonst, inridning, Micko

Fysisk och psykisk medvetenhet

20 oktober, 2015 by Hanna Rattfeldt Leave a Comment
DSC_6917 copy

Tacksam, för att han på fria ytor, väljer närhet. Foto: Nathalie Kaltea

 

Just nu jobbar jag och Micko mycket med att hitta energifylld glädje, harmoni och kroppslig balans i samspelet oss emellan. Han är väldigt känslig för mitt kroppspråk. När jag för mig balanserat i min egen kropp, speglar han mina rörelser klockrent. Det är en enorm förmån att få umgås med en häst som väljer närhet och samarbete i alla lägen – även utan utrustning. Faktum är att allt går så mycket bättre utan kapson och tyglar. Då är vi fria att koncentrera oss till hundra procent på varandra, våra rörelser, nuet, kärleken oss emellan…

När man släpper på kontrollen, inte fastnar vid detaljer utan istället koncentrerar sig på det mest elementära… då börjar det hända spännande saker vill jag lova. Vi utvecklas just nu i raketfart! Kanske inte händelsevis alltid på ett tekniskt, utan framförallt ett mentalt plan. Det är inte bara träningen från marken som går bra, utan även inridningen. Där har det också funnits olika typer av blockeringar, som jag med hjälp av självreflektion och guidning från hästarna, nu blivit medveten om.

DSC_6962 copy

Inom lekens ramar, dansar vi in i samling. Foto: Nathalie Kaltea

 

12083821_10153669240233767_1035239887_nHärom veckan lånade en kompis Rooster och det var tänkt att jag och Micko skulle agera handhäst efter dem. Men Rooster var som vanligt inte speciellt motiverad att gå först. Då tog jag helt enkelt mod till mig och sa “Äsch vi provar att jag rider Micko helt själv!”. Det har ju hunnit bli en del korta turer på stallplanen och i paddocken senaste halvåret. Men ridit ut längre sträckor, det har vi bara gjort två gånger, och då har någon lett oss i lina. Så det fanns en viss nervositet att han skulle sätta emot, springa iväg, bocka av mig, bli rädd… men det är ju Micko vi pratar om – han bara gör som om han aldrig gjort annat! Det var med andra ord inga som helst problem. Tvärtom var den här ridturen precis vad vi behövde för att komma vidare!

Det var helt igenom magiskt att känna hur han tog för sig där i skogen. Spetsade öron, sänkt hals, ryggen höjd. Bara gick stigen rakt fram. Vände inte om, blev inte rädd, tog inga avstickare. Lyssnade på hjälperna i de lägen jag behövde styra, stanna eller starta. Sicksackade mellan träd, duckade för grenar, klev över stock och sten bärandes på sin matte. Jag hoppade av två gånger för att plocka upp tappade boots, satt upp igen från en sten och en stubbe. Inga konstigheter, han stod stilla och väntade på att jag skulle sätta mig tillrätta. Det var som att han väntat på det här i evigheter, som att det är först nu han visar sitt rätta jag. Hans rygg är så mjuk, han känns så stadig och trygg… jag känner mig hemma, rofylld, lyriskt lycklig och adrenalinrusande privilegierad.

12083883_10153669240143767_1609038355_n

Visst är vi fina i vår blå outfit? 😉 Foto: Ronja Jonsson

 

“Hanna… han gör allt för dig!”, kommenterade min tränare Lina. Ja, ju mer jag inser hur hängiven han är, och ju mer tacksam jag känner mig inför att han ställer upp på sättet han gör, desto bättre går träningen. Förmodligen för att jag vågar lita på honom. Jag tror inte jag har gjort det fullt ut förrän nu. Smärtsam men viktig insikt. Det har alltid funnits en spärr, för jag är obekväm med att släppa kontrollen och lägga över ansvaret på någon annan. När jag tog mig tiden att reflektera över vad som faktiskt hände den där dagen, varför det kändes så stort att rida omkring där i skogen på min ponny, då insåg jag att han verkligen gör ALLT för mig. Han avlastar mig genom att ta över allt ansvar, så att jag bara kan sitta och njuta. Och det är förmodligen exakt det jag behöver för stunden! Inget som helst ansvar. Någon som tar hand om mig, ovillkorligt. Tur jag har en ponny som påminner mig om vad som är viktigt, och vad som är mindre viktigt.

DSC_7028 copy

Källan till all min energi, all min styrka, all min lycka, hämtar jag från möten mellan mig och ett litet arabiskt fullblod. Foto: Självporträtt

 

Det är inte helt lätt att tillåta sig själv genomgå en förändring. Ett behållet grepp om sina tidigare faktum känns tryggare. Vid en introspektion är det många förträngda känslor, innersta rädslor och omedvetna tankar som kommer upp till ytan. Det kan vara oerhört skrämmande att möta denna del av sig själv. Men jag är en person som gillar utmaningar. Att reflektera över mitt liv och tillåta mig själv vara i en fas av förändring, är nog den största utmaning jag hittills ställts inför.

Självreflektion genom hästen;
bli fysiskt och psykiskt medveten om vad man gör, vem man är.

Våga möta det man hittar;
acceptera det du ser.

Utvecklas;
bli ditt mest fantastiska jag!

DSC_7011 copy

Ögonblick likt dessa, lever jag på i en evighet. Foto: Självporträtt.

Posted in: Fotografi, Tänkvärt, Träning Tagged: inridning, Micko, personlig utveckling

Personlig utveckling

24 augusti, 2015 by Hanna Rattfeldt 2 Comments

Igår tränade jag för Lina Petersdotter för första gången. Hon har en bakgrund inom den akademiska ridkonsten, men mycket fokus ligger på personlig utveckling för både ryttare och häst. Vår introduktionsträff var ett helt igenom underbart möte som även blev startskottet för en spännande resa…

Efter att vi presenterat oss för varandra fick jag och Micko visa upp hur ett vanligt träningspass kan se ut. Lina observerade i tysthet. När vi var klara kom hon ner på ridbanan och berättade vad hon sett och trodde sig kunna hjälpa oss med. Hon kunde med lätthet peka ut mina svårigheter i lägen där många istället skulle ha korrigerat hästen. Fick en andnings- och avslappningsövning som jag först gjorde själv, därefter tillsammans med hästen. Mickos bärighet förändrades genast till det bättre enbart genom att jag blev mer medveten om vad jag själv gjorde.

personligutveckling2

Hästar speglar det vi gör och är. Det blev väldigt tydligt tack vare Linas förklaringar och känsla för detaljer. Och jag har ärligt talat aldrig tidigare mött en människa som kan se rakt igenom ens själ så som Lina gjorde. Hon var fantastiskt inkännande och förstående! Visste exakt vad hon skulle säga och fråga för att beröra ömma punkter. Träningspasset satte igång många mentala processer hos mig. När jag satt i bilen på väg hem från stallet kom allt ikapp och jag bröt ihop. Kunde inte åka hem, satt i bilen närmare två timmar och grät, funderade, bearbetade, grät lite till. Väl hemma tvärslockande jag, helt mentalt slutkörd. Tror det kommer behövas åtminstone ett par dagars återhämtning efter gårdagens djupdykning.

Lina gjorde mig smärtsamt medveten om att det inte riktigt finns någon som jag verkligen fullt ut kan vara svag inför. Öppen som person, det är jag. Men vanligtvis är det till mig man vänder sig när man behöver någon som är stark, inte tvärtom. Därför blir det gärna att jag besparar mina nära från min egen oro eftersom jag vet att de har egna laster. Så kommer plötsligt den här människan in i mitt liv och säger att det är okej att lägga över allt jobbigt på henne, hon kan ta det, erbjuder till och med stöttning längs vägen. Mer krävdes inte för att allt man hållit tillbaka skulle brista.

Känner mig oerhört tacksam att ha träffat Lina! Vi är fler i stallet som har och vill träna för henne så tanken är att hon regelbundet ska åka ut till vårat stall framöver. Är övertygad om att det kommer bli en otroligt utvecklande, men samtidigt fruktansvärt jobbig resa. Känner mig ändå trygg och redo inför utmaningen att genomgå en ordentlig självrannsakan, göra en personlig utveckling och nå nya höjder i livet! Allt som håller på att hända inom mig efter bara ett tillfälle är helt magiskt.

Om du tror Lina skulle vara rätt för dig och din häst,
så hittar du henne på www.petersdotter.com och Facebook
samt i gruppen Ryttarutveckling.

Posted in: Tänkvärt, Träning Tagged: akademisk ridkonst, Lina Petersdotter, Micko, personlig utveckling, ryttarutveckling

Ridläger och tårta

12 augusti, 2015 by Hanna Rattfeldt Leave a Comment

Idag är min sista dag på en 2,5 veckors lång semester. Första veckan spenderades i norra Värmland hemma hos familjen. Andra vecken på Gotland med mina två bästa vänner. De sista dagarna med mina underbara hästar! I helgen var jag och Micko iväg på AR-läger hos vår tränare Maria Ullerud. Det har varit fantastiskt roligt, lärorikt och inspirerande! På fredagen fick vi testa på väpnarprovets program i groundwork och longering. Det var kul! Kommer träna vidare på de övningarna här hemma.

Resten av helgen har Micko agerat ridhäst! Helt otroligt att jag numera kan lasta min ponny, åka iväg till ett annat stall, och rida lektioner. Som om vi aldrig gjort annat. Det här fanns inte på kartan för ett par år sedan. Fantastiska ponny ♥

DSC_5233 copy

Foto: Madeléne Buskas

På lördagens första lektion åkte jag dock i backen 😉 Satt upp från pall och precis när jag skulle sätta mig flyttade han sig, vilket gjorde att jag hamnade lite långt bak på ryggen. Otäckt tyckte ponnyn och sprang iväg några steg. Tog det lugnt och hängde bara på honom några gånger resten av lektionen. På eftermiddagen satt jag upp utan problem. Vi gick några varv och avslutade sedan. Under söndagen skickade Maria ut oss på lång lina. Påbörjade inlärning av tygelns och skänkelns betydelse. Micko var huuur duktig som helst! Lugn, koncentrerad och lyhörd även för mina vikthjälper.

DSC_6079 copy

Foto: Frida Pettersson

Väl hemma igen har Micko fått två dagars välförtjänt vila. Tog en lååång barbackatur på Rooster i måndags tillsammans med Frida och Ronja. Vi hoppade terränghinder i skogen vilket kanske var lite överambitiöst på en travhäst som vilat i tre veckor… åkte i backen igen när tuppen la av en bockserie efter ett hoppat hinder. Landade fint på rumpan, är öm i hela kroppen än och lär säkert vara resten av veckan, hehe. På mina egna hästar är nu ställningen 3 st ofrivilliga avsittningar på 7,5 år för Rooster och 1 st på 3 månader för Micko (om man bara räknar när jag ridit honom). Så jag har faktiskt inte behövt bjuda på tårta så många gånger genom åren. Får hoppas att det fortsätter så och att inte helgens flugturer blir en ny trend!

Fler bilder från helgens AR-läger finns att se HÄR

Posted in: Fotografi, Träning Tagged: akademisk ridkonst, inridning, Micko, Rooster

Rida med tacksamhet

2 juli, 2015 by Hanna Rattfeldt 2 Comments

mickoinridning1
Update om Mickos inridning! Nu skrittar vi omkring på stallplan utan problem. Han går avslappnat och obrydd. Som om vi aldrig gjort annat. Det är verkligen nu man får kvitto på att tid, tålamod och positiv förstärkning lönar sig! Bilderna är från andra gången jag sitter på honom utomhus och skrittar en liten längre sträcka. Om en månad ska vi iväg på en helgkurs i akademisk ridkonst, så då får vi hjälp av tränare att lära in hjälper från marken till uppsuttet. Slutor, öppnor och samling, det har vi ju redan nosat på… nu ska vi bara ta med oss det upp i ridningen!

mickoinridning2Alltså det här med inlärning, inridning och skolning är så otroligt roligt och spännande. Hästar är bra fantastiska som låter oss sitta på deras ryggar. Det är inget vi borde ta för givet. Efter alla de gånger Micko tydligt visat att han inte vill ha mig där, känner jag mig innerligt tacksam och berusande lycklig över att han nu visar mig det förtroendet. Även om jag alltid haft som mål att få honom inriden, så är det inte själva ridningen som är det viktiga. Det är vägen dit som drivit vår relation framåt. All träning och förberedelse har gett mig en stark häst både i kropp och sinne. De framtida ridturerna är bara ett av många verktyg för att ge honom fortsatt mental och fysisk stimulans.

Visst kan även jag rida för nöjets skull, men det huvudsakliga syftet är att stärka hästen. Om det av någon anledning inte skulle funka att rida mina hästar så är inte det hela världen. Det finns ju så mycket annat roligt man kan göra från marken!

Vad har ni för tankar kring inridning/ridning? Har du ridit in en häst någon gång? Hur skulle du vilja lägga upp träningen om du fick chansen att göra det i framtiden?

Posted in: Tänkvärt, Träning Tagged: inridning, Micko, ridning

Inridning påbörjad

7 juni, 2015 by Hanna Rattfeldt Leave a Comment

För en vecka satt jag på Mickos rygg för första gången, och igår tog vi våra första steg tillsammans! Han kom till mig som en oerfaren och osäker 10-åring. Det har tagit oss 4,5 år av mental och fysisk förberedelse med träning och rehab för att komma hit. Nu äntligen sitter jag där…. svårslagen känsla! ♥

mickosinridning

Micko har blivit sutten på en gång tidigare innan han kom till mig, men något gick snett och han blev rädd. Har inte så mycket detaljer, men från att ha skrotat i hagen i 10 år till att alla skulle ta tag i hans träning på stört blev väl helt enkelt för mycket för honom. Därför har jag skyndat väääldigt långsamt med detta. Första åren har bara varit fokus på att få vardagen att fungera, då han betedde sig lite som en ohanterad unghäst. Svårfångad i hagen, stegrade sig när han blev stressad, gick inte att verka, ville inte ha grimman på sig osv. Han har dessutom haft spända ryggmuskler som det tagit lång tid att mjuka upp. Sen är det även första gången jag rider in en häst, så det är inte bara han som behövt gott om tid på sig! Med tanke på hans bakgrund känns det extra viktigt att allt blir rätt.

För att alltid ge honom valmöjligheten att gå undan, har vi uppsittningstränat uteslutande belöningsbaserat och utan press, antingen i paddock eller på stallgången. Ställa sig upp på pallen → klick och belöning om han stått still. Lagt handen på ryggen → klick och belöning om han står still. Hänga på ryggen → klick och belöning osv. På detta sätt har jag steg för steg jobbat mig upp på ryggen, och fått en väldigt trygg, nöjd och samarbetsvillig häst på köpet. Nu ska vi bevisa att även en 15-åring kan ridas in och bli riddarhäst, med positiva träningsmetoder dessutom!

Posted in: Träning Tagged: inridning, klicker, Micko
sidemenu

EQUITUNA är ett företag som drivs av Hanna Rattfeldt. Verksamheten har sin utgångspunkt i Eskilstuna och erbjuder en rad olika tjänster inom områdena häst & human, konst & media. Mer info om detta hittas i menyn högst upp på sidan.

På equituna.se bloggar jag, Hanna, om allt det jag brinner för inom hästvärlden såsom akademisk ridkonst, klickerträning, beteendebiologi, naturlig hästhållning, barfotahovar, hästens biomekanik, anatomi m.m.

Varmt välkomna!

Kategorier

  • Equituna
  • Film
  • Fotografi
  • Inlärning & Beteende
  • Massage & Rehab
  • Okategoriserade
  • Tänkvärt
  • Tips
  • Träning
  • Vardag
januari 2021
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
« feb    

Follow

urhasten

© 2020 EQUITUNA

Godkänd för F-skatt
info@equituna.se
070-3376818

Copyright © 2021 Equituna.

Church WordPress Theme by themehall.com.