Äganderätt och auktoritet

Erich Fromm var en tysk psykoanalytiker, sociolog och humanistisk filosof som levde på 1900-talet. Jag kom i kontakt med Fromm som en teoretiker inom humanistisk socialpsykologi i en sociologikurs jag läste under vårterminen på högskolan. I boken ’Att ha eller att vara?’ beskriver Fromm hur sättet vi ser på världen påverkar människans livsattityd och förhållningssätt, vilket jag som hästtjej inte kan låta bli att applicera även på hästägande…

Fromm menar att det kapitalistiska, industriella samhället alienerar människan från naturen, sig själv och andra på grund av att vi lever i ägandets livsform. Det är en relation till världen som styrs av driften att äga. Både ting, människor och det egna jaget omvandlas till egendom. Min bil, mina vänner, min kropp.

Min häst.

Förvärvandet av egendom och den till synes obestridliga rätten att behålla det man förvärvat, leder i slutändan till våld, aggression och försvar. Livsformen präglar det västerländska moderna samhället allt mer, till följd av det konsumtionssamhälle vi lever i.

Vi är helt enkelt inget utan att äga.

Motsatsen till ägandets livsform är varandets livsform. Den innebär en strävan efter att skapa en levande och äkta gemenskap med omvärlden. Istället för att samla på tillhörigheter, hänger man sig inom varandets livsform till upplevelser, som i det här fallet per definition är obeskrivbara. Förmågan till förnyelse, att kunna växa som individ, vara öppen och genuint intresserad, ovillkorligt ge och innerligt älska lyfts fram. Allt detta kräver oberoende, frihet, mänsklig mognad och kritiskt förnuft, enligt Fromm.

Jag tycker teorin om ägandet och varandets livsform är väldigt intressant och viktig att reflektera över. Extra spännande blir det om man applicerar begreppen på hästägandet. Om vi anser oss äga våra hästar, vad händer med relationen häst – människa då, tror ni?

vara

I sin bok ’Att ha eller att vara?’ pratar Fromm även om två typer av auktoritära förhållningssätt. Rationell auktoritet bygger på kompetens och den främjar utvecklingen hos den person som är dess föremål. Irrationell auktoritet däremot, bygger på makt och har en utnyttjande inverkan på den som är underordnad makten. Som inbiten hästtjej drar jag automatiskt paralleller till den auktoritära roll vi kan tänkas ha när vi tränar och hanterar våra hästar.

Påverkar mina intentioner hur jag lägger upp träningen och hur jag beter mig mot min häst?

Har jag ett rationellt förhållningssätt kommer min träning att utgå från hästens behov och förutsättningar. Jag vet hur jag ska gå tillväga för att hjälpa min häst till bättre fysik och stärkt självförtroende. Är min auktoritet tvärtom irrationell, riskerar gott tålamod och en hållbar pedagogik falla offer för genvägar och tänjda gränser.

auktoritet

Jag tänker att man kanske inte nödvändigtvis måste hamna under den ena eller andra kategorin, utan pendla mellan dem. Alla förändras vi över tid, och alla har vi bättre och sämre perioder. Dessutom kan man ha auktoritet utan att för den sakens skull vara en rationell auktoritet. Det är viktigt att ha i åtanke när det gäller vår tendens att underordna oss auktoriteter och oreflekterat följa deras anvisningar.

Hur många gånger har inte en hästägare förlitat sig på en tränares kompetens, lämnat över sin häst i tränarens händer, för att sedan blunda när kunskapen brustit och våldet tagit vid?

Fromms tankar om just kunskap är ytterligare en tankeställare jag tar med mig. Att ha kunskap är i ägandets form att ha mer vidsträckta kunskaper. Det innebär till exempel att man kan ha kunskap formellt på papper, men behöver för den sakens skull inte veta. Att veta i varandets form är nämligen att på djupet förstå någonting, att leta efter orsaker och sträva efter att nå sanningen.

Vad har ni för tankar kring ägande, auktoritet, makt och kunskap?

Nu har jag bara skrapat på ytan av dessa begrepp – säkerligen även svävat iväg utanför definitionen. För den som vill ha en mer djupgående förklaring av vad Fromm menar med de olika livsformerna hänvisar jag till ursprungskällan:
Att ha eller att vara?

3 Comments

  1. Jag ser på ägande som ett tomt begrepp, i min vardag är det sällan jag som äger Orchidéa, min häst. Därför jag ser henne inte som en tillgång. Jag vill inte förbruka henne, byta ut eller dylikt. Ägande rättighet på papper ställer inte henne inför domen att förlora sin individ på grund av påhittet “mänsklig juridisk rätt i dom”. Dessutom strävar jag efter att göra henne tillräckligt oberoende av mig för att jag vill att hon ska vara kapabel att ta ansvar, känna sig rustad mentalt och fysiskt för att ta ansvar, ha självkontroll och gott självförtroende för att varken tryckas ned eller kväva andra för att själv må bättre.

    Det är bland annat därför vår livsstil passar oss så bra. Den gynnar både mig och henne som faktiskt är häst, en egen individ.

Lämna ett svar till Klara Forsström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *